Jättegrytorna I Askola
I Askola finns berget Kirnukallio som kan uppvisa inte mindre än tjugo jättegrytor, dvs. mer eller mindre cylindriska håligheter urgröpta i bergssidan vid slutet av den senaste istiden. Detta är det hittills mest omfattande geologiska fyndet i sitt slag i Finland. Jättegrytorna är altid öppna.
En mobilguide
En mobilguide erbjuder möjlighet att bekanta sig med jättegrytorna och Askola hembygdsmuseum även på distans, och på svenska.
Öppna här eMuseo-mobilguiden
Tillgänglighet
Till Kirnukallio kommer man längs en skogsstig som börjar intill raststället/bilparkeringen vid vägen mellan Askola och Pukkila. Härifrån är det en promenad på 500 m till jättegrytorna.
Kring bergets krön går en annan, ca 300 meter lång stig – med utsikt över landskapet och markerad med röda band – som likaså leder fram till ingångsportalen.
Området kan också nås vattenledes längs Borgå å, och en anläggningsplats för båtar och kanoter finns vid åstranden i närheten av grytorna. Själva bergsbranten med jättegrytorna har gjorts tillgänglig genom ett antal trappor med skyddsräcken av järn. Grytorna är försedda med namnskyltar och informationstavlor.
Bra att veta
Området där jättegrytorna ligger är alltid öppet för besökare, men har inget vinterunderhåll.En inträdesavgift uppbärs platsen: 4 € för familjer eller 2 € för vuxna och 1 € för barn, 10 € för skolklasser. Du kan betala på plats, via MobilePay (35380) eller till kontot FI25 5013 0020 0754 24. Inkomsten från avgifterna används till skötsel och underhåll av området med hjälp av frivillig arbetskraft.
Askola-seura rf och Askola hembygdsmuseum
För skötseln av området med jättegrytorna svarar Askola-seura rf. Föreningen är aktiv i hembygds- och kulturfrågor och driver även Askola hembygdsmuseum. Museet ligger i Askola kyrkby, ca 8 km från jättegrytorna. Adressen är Nalkkilantie 4. Museet håller öppet bara sommartid: kl. 11 – 14 varje söndag från juni till augusti (stängt över midsommaren).
Bakgrund
Jättegrytorna upptäcktes sommaren 1950 av Askolabon Soini Järvelä, då han och hans son Jaakko ville ta sig uppför Kirnukallio-branten. Han råkade då gripa tag om en unggran, som drogs loss med rötterna. I berget under den blottades en slät hålighet som vid närmare undersökning visade sig vara en jättegryta.Många år senare, år 1964, visade Jaakko Järvelä två besökare vägen till Kirnukallio, nämligen Yrjö A. Jäntti, dåvarande vd för bokförlaget WSOY, och dennes bror Lauri Jäntti, vvd för tidningshuset Yhtyneet Kuvalehdet. Kort efter besöket beslöt Yhtyneet Kuvalehdet att finansiera en utgrävning av jättegrytorna.
De största stenbumlingarna måste lyftas ur schakten med block och taljor. Många Askolabor deltog entusiastiskt som frivilliga i det tunga röjningsarbetet. Det slutfördes våren 1965, varefter en officiell invigning hölls på Kirnukallio. Jättegrytorna i Askola blev en nationell sevärdhet.
Hur uppkom jättegrytorna?
Enligt den teori som numera omfattas av de flesta forskare har jättegrytorna uppkommit i slutet av den senaste istiden för över 10 000 år sedan, antingen i den smältande inlandsisens avsmältningsområde eller i rämnor i isen där smältvatten forsat ner. På sådana ställen har s.k. glaciärbrunnar bildats, vilkas vattenvirvlar svept grus och stenar med sig nedströms. Genom denna virvelrörelse har först en grop nötts i berggrunden, och den har sedan efterhand vidgats och fördjupats i en process som kunnat pågå i hundratals år.
